helvetetsjävadag.
Borde mitt humör ligga på minus tio? Egentligen inte, har umgåtts med en av världens underbaraste människor idag, min sambo kommer hem, mina högsta önskningar kommer inom kortare tid slå in, om jag vill, om jag vågar. Men trots allt så har jag en dag som inte kan beskrivas inte ens med alla världens mest grova ord, heller inte med världens mest betydelsefulla.
Jag tror inte på övernaturliga ting, egentligen inte heller astronomi, men uppriktigt sagt efter att ha rannsakat mig själv noga kan jag inte annat säga än att varje ord rörande mitt stjärntecken stämmer. Både de goda men också de mindre goda. Jag vet att jag är en känslosam och sympatisk person men jag vet också att det likaväl kan vända på samma tid som en pannkaka i stekpannan så blir jag istället krävande och extremt manipulativ. Jag vet att jag är en jävel på att älska, men jag kan också hata och förakta som få. Kanske beror det på att jag är Stenbock? Envis och jävlig, som vi i mångt och mycke påstås vara? Kanske, kanske inte. Hur som haver kanske jag emellanåt kräver mer än vad människor kan ge av sig själva? Och inte för att tala om hur mycket jag kräver av mig själv även fast jag någonstans långt där inne vet att jag inte behöver klara allt, lyckas med precis allt, heller inte alltid på egen hand av egen kraft. Jag vet också att jag inte skulle dö av ett misslyckande eller gå under för att jag ber om hjälp när det känns tungt, men trots det ska Marianne klara allt själv, för Marianne kan själv (var förövrigt min första mening som barn). Kanske är det som ligger som roten till min egensinnade personlighet? Kanske därför jag är som jag är, envis och jävlig? Visserligen är jag inte alltid såhär, men såhär är jag nog varje gång jag ska uträtta någonting större, eller när någonting blir tungt eller svårt.
Kanske är dags att även jag säger ifrån när det blir för mycket, kanske även är dags för mig att be om hjälp vid tillfällen då varken min energi eller förmåga räcker till?
Usch, idag är jag bara för mycket.
Jag tror inte på övernaturliga ting, egentligen inte heller astronomi, men uppriktigt sagt efter att ha rannsakat mig själv noga kan jag inte annat säga än att varje ord rörande mitt stjärntecken stämmer. Både de goda men också de mindre goda. Jag vet att jag är en känslosam och sympatisk person men jag vet också att det likaväl kan vända på samma tid som en pannkaka i stekpannan så blir jag istället krävande och extremt manipulativ. Jag vet att jag är en jävel på att älska, men jag kan också hata och förakta som få. Kanske beror det på att jag är Stenbock? Envis och jävlig, som vi i mångt och mycke påstås vara? Kanske, kanske inte. Hur som haver kanske jag emellanåt kräver mer än vad människor kan ge av sig själva? Och inte för att tala om hur mycket jag kräver av mig själv även fast jag någonstans långt där inne vet att jag inte behöver klara allt, lyckas med precis allt, heller inte alltid på egen hand av egen kraft. Jag vet också att jag inte skulle dö av ett misslyckande eller gå under för att jag ber om hjälp när det känns tungt, men trots det ska Marianne klara allt själv, för Marianne kan själv (var förövrigt min första mening som barn). Kanske är det som ligger som roten till min egensinnade personlighet? Kanske därför jag är som jag är, envis och jävlig? Visserligen är jag inte alltid såhär, men såhär är jag nog varje gång jag ska uträtta någonting större, eller när någonting blir tungt eller svårt.
Kanske är dags att även jag säger ifrån när det blir för mycket, kanske även är dags för mig att be om hjälp vid tillfällen då varken min energi eller förmåga räcker till?
Usch, idag är jag bara för mycket.
Kommentarer
Trackback
